Segelkatamaran med vingsegel

Någonstans måste batteriet finnas och sitta still när (?) modellen gungar fram på havets vågor. En låda måste tillverkas. Nu har jag värmt upp mig lite på Fusion360 så varför inte prova. Efter lite funderingar och en del göra om så fick jag fram en ritning som utskriven blev riktigt bra. Att göra en låda för hand (om man har materialet) hade nog gått fortare MEN under de knappa 10 timmar som skrivaren ville ha skötte den sig helt själv.

På den undre bilden syns den sk encodern på plats som skall kopplas till en vindflöjel på toppen av vingen. En encoder ( detta fall en vindvinkelmätare) lämnar till processorn information om hur mycket axeln har vridit sig och år vilket håll. Den har inget stopp utan kan gå 360 grader. Den informationen skall användas för att med stegmotorn vrida vingen (skota hem/släppa ut) till lämplig läge.

I väntan på material att klä vingen med har jag nu gjort om elektroniken i den blivande självgående segelkattan. Ny processor med fler inkopplingmöjligheter. Varje inläst info kan även skrivas ut (på datorn). En nödvändig komponent för att få modellen självgående är GPS. Inte bara positionen erhålls utan ytterligare 15 olika data, tid, riktning, fart, osv. kan läsas i processorn. På den första bilden kan ses hur information tar sig ut. Sista kolumnen varierar kraftigt och det är riktningen. Eftersom GPS vid testtillfället ligger still blir det lite slumpmässiga siffror. Texten till höger är delar av programmet som skriver ut informationen. Som en extra försiktighetsåtgärd har jag en kompass som även anger förändringar i x,y,z-led. Hade tänkt att lägga en spärr på hur mycket lutningen får bli. Blir det för mycket släpper jag ut vingen.

För att kunna i efterskott titta på seglad rutt, kolla hastighet mm så läggs positionsdata mm ut på ett minneskort (ett SD-minne). Litet men kan innehålla mycket positionsdata. Efter en seglats kan minnet plockas ut och stoppas i datorn, omvandlas och läsas in i Google Earth som då visar upp gjorda rutter.

Vingprofilen är i detta sammanhang viktig. Detta är en symmetrisk NACA 0018 profil som jag ursprungligen laddade ner från en Airfoil database i USA. Profilen är prövad/används i skala 1:1 och på andra mindre modeller och sägs vara perfekt i detta sammanhang. Profilen är ganska snarlik vad som uppnås med ett vältrimmat bra/nytt segel med Bermuda rigg. Flygplan kan använda flera varianter på osymmetriska vingprofiler beroende på användningsområde. Konstflygare med starka motorer kan använda symmetriska profiler. De skall ju kunna flyga inverterat.

Mastens vikt har betydelse för mer än farten....tror jag
Och jag misstänker att för att ett sådant här "segel" ska fungera måste det vara aerodynamiskt effektivt.Japanpapper blir inte helt troget vingprofilen och därmed inte effektivt. Iden med epoxilaminat användes för snabba segelflygplan där vingprofilen är viktig.

Sorry - två sidor på vingen så det blir en vikt av klädseln på dryga 20 gr

Glömde säga igår att det där med vikten på vingen valde jag bort då vingbalken blev i mässing. Tanken från början var att att vingbalken skulle vara ett 10 mm´s kolfiberrör som skulle omsluta själva masten bestående av ett 8 mm´s kolfiberrör. Tyvärr visade det sig att 8 mm´s röret inte gled på ett bra sätt i 10 mm´s röret (trots slipning). Valet föll då på ett mässingsrör då jag hade ett hemma. Dessa två glider mjukt och fint i varandra. Vill man hålla nere vikten på en vinge kan man klä den med en kolfibermatta (Textreme) med en vikt på 64gr/kvm. Det skulle på denna yta bli en vikt för klädseln på drygt 10 gr plus limvikten. Vill man gå denna väg får man dock räkna med att öppna plånboken rejält